Bilden: Birgitta och Åsa höststädar.
Krönika över en sommar
Sommaren 2010 praktiserade jag på Rottneros Park, Sunne. Sunne ligger som alla vet i hjärtat av Värmland och Rottneros är en av de två kamrarna. Sommaren 2010 var en härlig sommar då tusentals blommor blev ansade, oräkneliga kannor med vattnet blev burna. Otaliga liter svett har runnit och herrejösses vad mycket skratt som har ekat i blomrabatterna.
Om jag ska börja med blomrabatterna så har vi Restauranggårdens långa rabatter, som eftersom spegelsalen hade inbokade bröllop hela sommaren hade hög prioritet. Och dessa rabatter ansade vi med glädje hela sommaren i ösande regn och i stekande sol. Rundeln i samma gård, var väl kanske inte överdrivet lyckad, stod man på håll såg den bra ut, men skulle man ansa den blev man snabbt lite avskräckt inte minst på grund av alla sorkhål. Men mer om dem senare.
Blomstergården är den stora perennodlingen i Rottneros Park. Där perenner både höga och låga frodas tillsammans med ogräs som man ofta inte ser förrän det har blivit minst en meter högt. Då står det plötsligt där framför ögonen på en och man både förundras och förbannas över att man inte sett det tidigare. I blomstergården är det varmt och en eftermiddag blev det så varmt att den tappra personalen inte stod ut längre. Så hela personalstyrkan åkte ned till Vigelandsparken för att gräva ned lite skuggväxande perenner där.
För en sak ska ni veta om personalen på Rottneros de slutar aldrig att jobba. Har aldrig sett mer flitiga människor, man får nästan bära in dem till frukost och lunch, men det är ett gott tecken för arbetsflit är eftersökt och behövligt i parken.
Kungens trädgård är det stället som jag spenderat minst tid i. Men då jag letat mig ned dit antingen i min jakt efter sniglar eller ner på en urnkoll så har jag alltid gillat lugnet som råder där och den stora gräsytan de raka linjerna och faktiskt det faktum att det inte finns några blommor. Bara gräs och tujabollar. Sedan ligger det en naken kvinna i näckrosdammen där, hon heter passande nog näckrosen och i henne är jag lätt förälskad. Tror att det beror på hennes form, den uppenbara kvinnliga formen. Och lugnet även hon utstrålar.
Skulpturgården var i år nästan jobbigt fin och lättskött. Trädgårdsmästaren hade tänkt till där. De jättehöga tobaken ”whisper apple blossom” och den vita lavendeln längst kanten samspelade mäktigt. Lavendeln doftade och Tobaken ståtade. I Rabatterna frodades även lejongap och Perilla. Även något mer har jag för mig. Minnet tillåter mig inte att minnas riktigt allt jag hör. Vad det än var för växt så har jag för mig att den hade taggar. Paradisblomster? Kan det stämma? Möjligtvis. Iallafall spenderade vi en hel del tid i skulpturgården men inte i rabatterna utom när lejongapen behövde ansas. Ogräset kvävdes ganska snabbt av blommornas växtkraft och enorma utbredning. Nej det var i grusgången vi befann oss.
Där växte ogräset oavbrutet och där blev många knän, ryggar, händer, armar och axlar trötta. Många och många, det har jag inte heller talat om än, personalstyrkan är liten men naggade god. 10 stycken med praktikanter inräknade. Så det var hela tiden samma knän, ryggar och så vidare som blev trötta. Men vi blev alltid lika lyckliga när vi blev klara och såg resultatet. Som alltid var strålande.
Parterren med sina två gula hus ett med toa och ett med cafe. Hade i år också ganska snälla rabatter. Rosenskäror är lättansade. Och de två fyrkantiga rabatterna i mitten krävde aldrig speciellt mycket jobb. Det var på baksidan av husen som det verkliga jobbet fanns. Vita helt bedårande Petunior, som konstant behövde ansning. Petunior luktar häst kom jag tidigt fram till fick ej något medhåll, men jag håller stenhårt fast vid det påståendet. Häst, tänk på det nästa gång du ansar petunior. Annars tycker jag att Parterrens huvudattraktion är Selma som sitter och blänger på August som demonstrativt tittar åt ett annat håll. Hon gillar helt tydligt inte hans sällskap . Det blev en väldig uppståndelse när hon i sin desperation efter nytt sällskap rymde i Juni innan säsongen dragit igång på allvar. Hon kom dock inte så långt och blev med en djup suck återburen till sin plats.
Rosengården var i år full med sjukdomar, löss, svamp och annat smått och gått. Vi såpade, och vattnade ut diverse konstiga pulver i jorden. Rosorna blommade iallafall fint under några soliga veckor. Då fick jag lära mig vad en ros kan göra. Den rosa rosen Madam Boll drog allas ögon till sig. Och om en nyfiken turist fick en nyansad ros av denna sort i sin hand. Blev denne så överlycklig att de nästan hoppade av lycka. Där ser man verkligen att blommor sprider lycka och att när alla sinnen får samspela kan sinnesstämningen inte bli annat än euforisk. För tänk att först få komma ned i en varm gryta som rosengården faktiskt är, få se en massa blommande rosor. Kunna fråga en kunnig trädgårdsarbetare om namnet på rosen och sedan få en ros i sin hand känna den och lukta på den. Helt magiskt. Årets mest frågade fråga ” är det lavendel som växer runt rosorna?” ”nej det är Isop.” ”ahh Isop”
Herrgården ligger och ståtar i all sin prakt och ja den är bebodd. Även den har en stor grusplan, som jag i mitt stilla sinne ibland undrat om herrgårdsägaren inte ”har tänkt att asfaltera skiten” för den liknar mer en gräsmatta än en grusplan. Herrgården har även en del urnor som ska vattnas. Personligen kommer det röda fram i mig när jag går runt och vattnar för överheten (min ironi är i bland svårtydd men läs detta ironiskt) lite som en inkräktare känner man sig också. Fast på hela sommaren såg jag inte en enda naken människa. Och då ska du veta att jag faktiskt förväntade mig det. Blev nästan lite besviken.
I Milles växte det i år lupiner som skulle användas för att jordförbättra rabatterna till nästa års perennodling. I området runt rabatterna ska de anläggas woodland. Fast i år växte det där, förutom några träd och buskar. Den lite märkliga perukbusken för att nämna någon, mest ogräs. Ogräs som inte skulle vara där. Med liv och lust gav vi oss på detta område och det var inte bara min röda ådra som fick mig att sjunga upp till kamp. För kamplusta behövdes i kampen mot den leriga jorden och revsmörblomman som vi alla kom överens om skulle bli en utmärkt marktäckare. För fy bubblan vad den spred sig.
Om du undrar varför jag inte nämner något om kirskål så är det för att något sådant har jag aldrig stött på innan jag kom till Rottneros Park. Så när jag ser Kirskål blir jag glad eftersom jag lärt mig namnet och utseendet på ett nytt ogräs, speciellt ett så uppenbarligen kännt ogräs som jag inte hade en aning om.
Iallafall för att återgå till Milles så blev mina byxor märkbart nöta i baken efter sista vändan och det var inte för att jag slöat men ändå suttit på ändan för att spara knäna. Jag är endast 23 år med det vet inte mina knän om. Jäkla gener.
Engelbrekt är ett annat ställe vi spenderat mycket tid i år och utan att överdriva eller spekulera så tror jag att det i år var trädgårdsmästarens favoritrabatter. Hela regnbågens färgskala blommor både höga och låga samspelade med grönsaker, som kommer att följa en växföljd tror den var fyraårig. Bara en sådan sak att blanda grönsaker in med blommor sådär. Ett lite smålurigt sätt att få in ekologisk odling och lite framtidsdriv i Parken. Engelbrekt tog under högsäsongen en hel dag att ansa. Och att nå alla blommor och inte trampa i sådderna krävdes lite tankearbete. Man var faktiskt lite mentalt slut när man var klar där. Men vacker var den. Och en viss stolthet kände man gay eller inte när man ansade den. Speciellt när turisterna utbrister fantastiskt. Vilket hände vart man än var i parken, men i Engelbrekt så förväntade man sig ett utrop för den var speciell och one of a kind.
Ideträdgårdarna var alla vackra men bidrog till en del huvudkli. Jag blev ofta stående och funderade på om personen bakom iden tänkte på hur lätt/svår den var att ansa. Där lärde jag mig ett och anat om upplägg och tankearbete. Vissa hade tänkt vissa inte. Vet nu att om jag någon gång anlägger en ideträdgård eller rabatt. Så kommer den vara lättansad. Speciellt om det är någon annan än jag som ska sköta den. Turisterna gillade all ideer skarpt märkte man, många frågor hade de om dem också. Det var faktiskt genomgående vart man än var. Mycket frågor. Jag funderade ibland på hur mycket frågor som inte kunde ställas eftersom vi inte var överallt hela tiden.
I Örtagården fanns det örter i olika storlekar. Det luktade mycket och där fanns mycket att göra. Speciellt efter regn då mycket behövde stöttning.
Mycket gräs finns det också i Rottneros. Gräsklipparljud kommer aldrig mer att störa mig. Man vande sig. Fast efter en lång period av regn då gräsklippning inte varit tillåten på grund av för blöta mattor så blev ljudet av en gräsklippare helt plötsligt väldigt högt. Tänk vad man anpassar sig snabbt.
Vädret..... omväxlande, det var aldrig direkt kallt. Ibland riktigt hett. De hetaste dagarna brukade kulminera i regn. När det regnade så öste det. Kommer ihåg en fredag när vi ansade restauranggården. Det regnade lite först sen mer tills det började ösa. Då skriker våran trädgårdsmästare ”håll ut det kan inte bli värre nu vi är snart klara” då la regnet i en växel till. Och jag kunde konstatera att: ” det blev värre” när vi efter att ha ansat ideträdgårdarna utan att regnet slutat det minsta, så kravlade mina byxor ned till tvättmaskinen på egen hand den kvällen. Men man vande sig. En dag regnade det och egentligen kunde vi vara inne och städa, men vi valde att var ute ändå. Det regnade inte så mycket. Sedan var det den dagen det var så fuktigt att det regnade varannan timme. Men värmen låg kvar. Dagen avslutades i Blomstergården under ett ihållande varmt regn och bilden i mitt huvud kommer alltid finnas kvar i mitt huvud. För där gick vi runt utan regnkappor i ösregnet. Det var för varmt att ha dem på sig. Men alla jobbade ändå med liv och lust. Det kallar jag hängivelse.
För blommorna har årets sommar varit perfekt. Värme och regn allt som de kan önska.
Turister.... har det varit gott om tycker jag. Ibland kom de i familjer, ibland i horder. Ibland i grupp, par och en del var ensamma eller hade lämnat karln i bilen. Äldre par la jag märke till kom ofta med varsin Ipod i öronen och gick en guidad tur på detta vis. Kul att äldre lär sig den nya tekniken och inte är rädda att pröva, såg även många föräldrar och barn. Yngre mammor med barnvagn kom ofta i flock. Det var stor skillnad på föräldrar en del var engagerade och måna om att lära sina barn något, och dessa såg även till att barnen skötte sig. Sedan fanns det barn som tycktes springa vind för våg. Eller föräldrar som sprang efter ett barn, barnet skrattade och föräldern svor tyst för sig själv. Barn som skrek glada skrik ifrån äventyrsparken gladde oss alla. Ekot efter dem låg kvar långt efter att skolan och förskolan börjat igen och barnfamiljerna lämnade Rottneros. Men jag kan svära på att jag hörde ekon av barn när jag blåste äventyrsparken på morgonen.
Tyskar verkar vara ett blomintresserat folk. Hörde mycket tyska i sommar. Att det ibland var dåligt turistväder regn och mulet var ju bara att beklaga, men ibland bröt det upp på eftermiddagen och då var det helt plötsligt fullt med folk i parken. Vart kom de ifrån.? Ibland tror jag nästan att de satt i bilar utanför på parkeringen och väntade.
Personalen... jag har inte glömt dem. Utan den personalstyrka som jobbat på Rottneros i år så tror jag inte att det varit en så bra miljö att vara i. Allt har verkat så lätt. Inte ens när det kört ihop sig har det varit jobbigt. Nej då har vi bara jobbat lite hårdare och snabbare. Så inte ens när vi både körde sopor och städade toaletter kändes det speciellt betungade. Det gick så lätt och smidigt. Och smidighet och flexibilitet tror jag har mycket med saken att göra. Att inget är svårt. Att man inte klagar utan ser att det måste göras annars funkar det inte. Tänk vad som skulle ha hänt om personalen vägrat städa toaletterna eftersom det egentligen inte var deras jobb ja då skulle det nog ha blivit skit av allt ihop om man säger så. Förutom flexibilitet så är nog arbetsmoral och även kärleken till jobbet de utför det som beskriver årets personal och praktikanter bäst. Alla gillade att ta i och jobba ingen gnällde och jobbet blev alltid utfört. Och alla älskade det de gjorde, de var kunniga och gillade helt enkelt att jobba med växter. Jag är inte speciellt växtkunnig men jag gillar verkligen att jobba med växter och det hårda jobb runt omkring, kände mig ganska snabbt som en i gruppen. Just precis eftersom alla älskade att jobba. Och ett mer sammansvetsat gäng får man leta efter vi jobbade alla mot samma mål, en välskött park. Kom ihåg personalstyrkan med praktikanter 10 personer. Så en välskött park är ett ambitiöst mål som jag tycker att vi nådde. Det låg som ett tyst fokus i matsalen hela året. Inte vet jag hur gruppen blev så sammansvetsad, (whiskeykvällar kanske) men jag rekommenderar starkt att trädgårdsmästaren gör allt i hennes makt för att få samma gäng anställda gäng nästa år. Praktikantmässigt vet man ju aldrig vad det blir, men jag tror att årets praktikanter gjorde alla nöjda.
Personalen bör som sagt anställas igen nästa år eftersom samspelet nästan var felfritt Trädgårdsmästaren litade på personalen och personalen respekterade både parken och trädgårdsmästaren och gjorde sitt yttersta för att bemöta mål och bevara det gamla. Personalen verkade även ha en lugnande effekt på trädgårdsmästaren hon visste att jobbet blev gjort. En annan möjlig anledning till hennes lugna attityd även när det var stressigt kan var att hon litade mer på sig själv i år.(praktiserade ju på Rottneros förra året också så skillnaden var märkbar) Vilket gjorde att hon även litade på personalen. Men i vilket fall så kändes det som om hon gav alla en väldigt stor frihet, som jag är imponerad över. För att göra det krävs det att man litar på sin personal och att personalen respekterar parken och trädgårdsmästaren. Ett sådant samspel växer inte på träd. Var rädd om det.
Periodvis såg man inte till trädgårdsmästarn så mycket ute i parken. Något som jag starkt tror beror på ett ökat antal administrativa uppgifter, eller tid att göra dem. När hon väl var ute vilket jag hörde att hon önskade vara mer, så jobbade hon med samma glädje och kraft som sina medarbetare. Gör mig alltid glad. För hon skiljde inte ut sig från mängden(arbetarådran igen, Chef vs personal på golvet) sedan det faktum att personalen aldrig slutar jobba. Kom vi in tidigt någon dag typ kvart i fyra då blev golvet sopat eller disken diskad. Amazing.
Sniglar och annat.... som jag och min medpraktikant ibland diskuterat så var det till en början inte så trevligt att döda dessa slemmiga saker. Men efter ett tag blev man ganska avtrubbad. Som min medpraktikant antydde och Sveriges regering ska nog vara glad att jag inte sökte till arme´n. För ett tag var vi som yrkessoldater som helt grymt sökte upp fienden och slaktade den. Så hur skulle vi då betett oss i krig. Blev lätt oroad för mig själv när jag faktiskt blev glad när jag hittade en snigel som jag kunde döda. Som sagt anpassningen är stor. Som tur var så varade snigelfrenesin bara i två veckor i Augusti under parningssäsongen, då vi varje morgon gav oss ut i den daggvåta parken med hinkar och sekatörer och plockade och klippte sniglar. Området blev finkammat. Men vartefter temperaturen sjönk så avtog sniglarnas framfart jagandet avtog. Men ungefär samtidigt som snigelhysterin mattades av, steg ett annat urtidsbegär upp, att ha ihjäl sorkar............Förgifta, gasa, slå, bara de försvinner. Ja det är inte lätt att leva i samspel med naturen. Men vi gör så gott vi kan och vi härdade faktiskt ut länge innan någon nämnde ordet gift och sork i samma mening. När man ser hålen och den förödelse det blir efter dem så förstår man folks avsky och i vissa fall rädsla för dem. Jag tycker dock de är söta.
Vad menar de.......?Något annat som alltid uppstår i arbetslag är uttryck, meningar och annat som gör att alla direkt fattar innebörden av. Släng en vattenkanning över blommorna på bakgården, Svar: jajemän.
Stölk: beskrivning av allt som är styvt eller rakt.
Tobaksträsket: förklarar vart i ansningen man är. I detta fall bland Tobakarna som blommar och vissnar fort.
Coreopsisträsket: har exakt samma innebörd som ovanstående.
Snork: korsning mellan snigel och sork, är den hårig utan tänder och springer fort eller slemmig utan hår, vassa tänder aggressiv men väldigt långsam. Vi lär snart få veta.
Rävling:vad gulligt. Får mig genast att tänka på Ola Grävling och Mickelina Räv ifrån Bamse.
Släpkärring: Ingen kommentar
Observationer.... ju längre säsongen gick, desto mindre verkade parken bli. Bättre kondition, genvägar, eller det faktum att parken blev ens hem och därför krympte ihop lite. En annan observation är det faktum att homo sapiens är en ganska pervers varelse märktes av alla konstiga samtalsämnen en del seriösa många oseriösa som allt som oftast hade snuskiga undertoner. (Speciellt i mitt huvud)
Till sist... den märkligaste uppgiften jag utförde i sommar var en fuktig eftermiddag då regnet började ösa ned i floder. Då stod jag och vattnade lupiner....
Sommaren 2010 var fantastisk. Fick privilegiet att jobba med underbara människor, jag lärde mig en massa, både om blommor och annat. Mitt skinn blev brunt och kroppen blev stark. Satte till sist på mig både regnrock och stövlar men händerna förblev bara.
Mitt sinne är nu öppet och mitt leende är stort jag har växt och har lärt mig om både stort och om smått och växter av värde och annat av värde.
Tack för denna underbara tid. Jag behöver väl inte säga att jag kommer att sakna alla, tills vi möts igen.
Birgitta
