In Memoria sommaren 2012

Ja, då var här, Augusti går mot sitt slut. Och så gör även sommaren. En Sommar som har bestått av regn, regn och ibland riktigt kyligt väder. En sommar som inte riktigt kom igång, man har väntat hela sommaren på sommaren och nu är den över. Visst vi har haft några fina dagar, men de har varit enstaka.
 I och med att Augusti övergår i September så stängs parken för säsongen. därför känns det logiskt att i dag sammanfatta säsongen lite.
Vi har som jag skrivit tidigare haft väldigt kul, vi är ett väldigt glatt gäng som jobbar i parken. så självklart har vi haft kul, jobbat hårt har vi också, men eftersom vädret inte varit strålande så har det inte på alla håll blivit något resultat av vårt slit. Rosorna regnade bort, sommarblommorna kom aldrig riktigt igång och gräsmattorna har aldrig varit torra, vilket har gjort att det blivit mycket klippning med handgräsklippare istället för åkgräsklippare.
Där emot har de flesta perennrabatter haft ett bra år. Perenner kommer ändå, även om det är kallt och regnigt. Har imponerats över deras kraft att ändå växa upp och blomma.
När nu parken stänger blir det också ett stort personaltapp, cafépersonalen slutar och så gör även två av våra parkarbetare.
 Det är svårt att inte bli sentimental, men vi har haft ett fint år och nästa år då blir det sol och värme hela sommaren. och för de flesta av oss så är hela September kvar med vackert höstväder. Så ni kan se framemot många höstbloggar med fina höstbilder, då vi förbereder parken inför vintern. 

Vi tackar Inger och Kerstin för sommarens insats

Studieresa

Denna vecka tog vi ledigt ifrån vårt härliga jobb i parken en hel dag och begav oss ut på studieresa till Arvika.  För hur inspirerande och omväxlande vårt jobb än är i vår vackra park så är det skönt att komma iväg ibland, dels för att träffa likasinnade, som pratar samma språk och som gått igenom samma säsong som oss.
Se hur de sköter sina rabatter, vad gör de som inte vi gör?, fråga hur de gör?, få idéer och inspiration till nästa säsong och en liten sporre. 

Det går inte på något sätt att jämföra Arvika kommun med Rottneros Park.
De hade en sött liten stadspark med välskötta rabatter och gångar, och rabatter och urnor runt om i staden. 




Ett stort växthus där sommarblommorna drevs upp och en välskött maskinhall.

Men framför allt rätt person på rätt plats. Vilket är det mest fundamentala när det gäller organisation och skötsel. Att de finns kunnigt och intresserad personal vilket det verkligen fanns i Arvika. Så efter en dag full av intryck åkte vi hem igen med huvudet fyllt av tankar och idéer. och självklart kameran full med bilder. 

Varma dagar

Två brunbrända fingrar glider sakta nedför blomstjälken. "Klipp" låter det när sekatören klipper stjälken vid nästa knopp eller ned vid Rosenskärans dilliknande blad.  Den överblommande vita skäran hamnar i ogräskorgen.  Man plockar några överblommade tobaksblommor som blommar på höga stjälkar i vit och rosa.
Knäna böjer sig och man hamnar på huk. Granskar de röda Lejongapen. Klipper dem vid nästa bladpar. Klipper lite bruna blommor från de vita Agratumen eller Leverbalsam som de heter på svenska.  Ställer sig upp igen och låter fingrarna glida längs en Rosenskära stjälk.
Solen steker och gräsmattorna ligger gröna. I slutet av rabatten skänker de enorma tujabollarna lite skugga. Man tar en klunk vatten torkar svetten ur pannan lyfter upp korgen och går till nästa rabatt.
Fontänen plaskar öronbedövande och det knastrar ifrån gruset när besökare går förbi.
Humlor surrar och man hör ett svagt sorl av människor som pratar och barn som skriker. I fjärran hörs ljudet av en gräsklippare.
Så är det att ansa i skulpturgården en varm dag i Augusti. 
Helt Underbart.

Träd, blommor, rosor

 Här kommer lite bilder, träd är som vackrast i Augusti precis innan de antar sin höstskrud.

 Bilderna är tagna tidigt på morgonen när    dimman lättat, och solen brutit igenom.

Rottneros Park- en annan värld

Efter att ha haft semester en hel vecka, kom jag på måndagsmorgonen tillbaka till parken och då märktes det så tydligt. Att som rubriken säger Rottneros Park är en annan värld.  När man går in i parken är det första som slår emot en lugnet. Det är tyst även om det konstant pågår ett gediget arbete, så finns det ett lugn i parken som är svårt att hitta någon annanstans. De långa tujahäckarna bidrar till en lummig inramning och från trädens gröna kronor hörs det ett tyst sus, som gör att  tystnaden aldrig blir tryckande. Klimatet är också annorlunda sten och grusgångarna tillsammans med fontäner och täta häckar gör parken varm, speciellt när solen skiner. Nu tänker ni säkert som läser, att det är självklart att klimatet är annorlunda och parken inger ett lugn det är ju så den byggd. och ja det är det. Vilket nog också är anledningen till att människor både besökare och personal trivs så bra här. Men det slog mig aldrig att jag faktiskt hade saknat lugnet innan jag kom tillbaka till det. Så här har vi en annan anledningen att besöka parken. om ni vill få en lugn och ro en stund.

Och nu till något helt annat. Vi har en väldigt sällskapssjuk robotgräsklippare i parken vid namn Styrbjörn. Han spenderar dagarna i Restauranggården där han håller gräset kort och oss på tårna. För han är antigen väldigt ensam, nyfiken eller revirhävdande. I vilket fall så fick en kollega till mig ständigt fly hans påhopp när vi ansade Lisorna i restauranggården i går. Det såg ganska kul ut för det verkade faktiskt som om han gick till attack, han kom i hög fart rakt emot henne vilket ju gjorde att hon for upp med hink och allt och lätt honom klippa den plätt där hon befann sig, sen återgick hon till ansningen för att sekunden senare hoppa upp igen när Styrbjörn som bara vänt en meter längre bort återkom i full fart, när han för tredje gången vänder och i full karriär kommer emot henne är det svårt att tro något annat än att han helt enkelt inte vill ha henne där. Eller så vill han bli klappad. vem vet men han gick iallafall till attack minst 6 gånger innan han gav upp.

Till nästa inlägg kan jag lova lite bilder, parken har börjat anta sin sensommar skrud samtidigt som sommarblommorna äntligen har kommit igång.  Så de finns mycket att visa för er som varit här än.

Två bröllop - så olika... men ändå inte

Rottneros Park 5 augusti 2012

Klingande kristallglas, frasande långklänningar och dignande blomsterdekorationer i gnistrande vitt. Hortensia och orkidé i brudbukett. Lördag kväll med stärkta benvita dukar på runda bord, väntande trerätters middag för 150 gäster. Höga skratt, stegrande sorl, muntra högtidstal, färgsprakande fyrverkerier, dubbelt ”ja” och den uppenbara kärleken mellan två människor. 

Porlande fontän. Vindens sus i träden. Sol som värmer mjukt när molnen lättar. Spröda vita Rosenskäror i dignande blomsterrabatt. Söndag förmiddag med grönskande buskage som kuliss, väntande brudföljet på nio personer. Endast himlen som tak, fotsteg längs knastrande grusgång, varma leenden, dubbelt ”ja” och den uppenbara kärleken mellan två människor. 

Jag känner inte det första brudparet. Däremot har jag fått veta att bröllopet var alldeles fantastiskt. Och likaså hoppas jag att deras liv tillsammans kommer att bli. Det andra brudparet känner jag, men vi ska inte gå händelserna i förväg. Låt oss backa tiden lite. 

Lördag morgon kom vår fantastiska och outtröttliga bröllopskoordinator Inger Eriksson med ett meddelande om att en vigsel skulle ske i parken nästa dag. Som ansvarig för entrén behöver jag känna till sådana händelser. Som vanligt frågade jag Inger efter brudparets namn. Då plirade hon lurigt på mig och sa: - Det får du se, Kamilla. Du kommer att bli överraskad. 

Finns något bättre än en stundande överraskning (förutom ett riktigt befriande skratt)? Nyfikenheten var väckt och jag försökte pressa Inger på mer information. Det enda som yppades var att jag kände brudparet. Mina gissningar var många resten av dagen, men Inger teg som muren. Gissningarna på potentiella brudpar reducerades ner till tre, där alla tre innefattade nära arbetskamrater. Så fel jag hade. 

Senare samma lördag sitter jag i kvällssolen på min trappa och väntar på att min dotter ska komma hem. Hon har varit på restaurangbesök med sin bästa vän och hennes familj, vilka också är vänner till mig. Sprudlande glada kommer så hela sällskapet. Jag anar ingenting men känslan av upprymdhet är påtaglig. Föräldraparet frågar om jag ska jobba i morgon söndag. Mitt svar blir att så är inte planen. Då ser jag det! Jag ser deras blickar sinsemellan. Där och då blir det väldigt svårt att inte låta känslorna ta över helt. Jag anstränger mig och berättar lugnt att jag skulle vilja jobba eftersom det ska ske en hemlig vigsel i parken, och att brudparet sägs vara bekanta... 

Även om planen var att inte jobba denna söndag, hamnade jag ändå i Rottneros Park. Brudparet visade sig behöva assistans med en liten detalj. På det sättet fick jag vara med, om än på diskret avstånd, när deras kärlek befästes. En kärlek som varit mycket lång, trots att paret är (ganska) ungt. En kärlek som är lika så vacker som självklar. 

All min lycka skänks därför till dessa två brudpar denna söndag kväll när jag summerar helgen. Kanske skänks lite extra kärlek till de som står mig närmare. Och visst är det så att de som fattas oss - de två som inte finns bland oss längre - de sitter däruppe och tittar ner på oss små som är kvar. Och de vet att kärleken finns var vi än är! Eller hur, C-J och L..?

Kamilla B. Lööv